Kodachrome

Diafilmen Kodachrome är visst för alltid borta. Den allra sista rullen är redan exponerad och ligger  kanske någonstans i väntan på framkallning. Hela artikeln kan läsas på Fotosidan.

Oräknerliga är säkert alla de filmrullar som har exponerats, framkallats och så småningom plockats in prydligt i diaramar. Nuförtiden ligger de mest i sina gråa plastlådor i källare och uppe på vindar. Alla mina egna diabilder är undanskuffade i stora papplådor i källarförrådet. Lite sorgligt är det nog allt. Några få diabilder – men betydligt fler svartvita negativ – har jag scannat in i sommar och så småningom dyker de säkerligen upp här på bloggen.

Fotografiet på reflexen är för övrigt exponerat på Kodachrome 25. Min favoritfilm en gång i tiden. Och närapå alltid fick man baxa runt på ett stadigt stativ på grund av filmens låga känslighet. Förmodligen inget man tänkte så mycket på just då. Finkornigheten var ett mål i sig och stativet var därför en nödvändighet. I den digitala tidsåldern kan man inte riktigt ha några sådana preferenser. Bara att vrida på vredet för (film)känsligheten på digitalkameran och allt är möjligt.