Gott nytt år

Gott nytt år!

Bilkyrkogården i Ryd III

Några fotografier från en tur till Bilkyrkogården i Ryd tidigare i höst. Och för varje år sjunker de här bilvraken  lite allt längre ner i mossen.  En del av dem är på väg rakt ner i den mjuka mossen och andra står måhända lite stadigare på fast mark. Det är en process – när kultur övergår till att bli natur – som förstås är yttest utdragen och långsam.

Prag IV

Ett fotografi ifrån en innergård någonstans i Prag. Förmodligen bara tillfälligheter som förde mig dit. Promenerade nog bara omkring och betraktade staden. På kameran hade jag ett 35 millimeters objektiv. Och så var de tre träden bara där. 

Årets bästa fotografier

Årets bästa fotografier året 2010. Nyhetsbyrån Reuters har emellertid själva stått för urvalet. Ofta är fotografierna riktigt bra. Allt annat vore väl konstigt.

Reuters har skapat en bildspel med deras fotografers favoritbilder. Klicka bara på länken här för att se hela bildspelet med fotografier och kommentarer. På bilderna skildras en hel del av det förflutna årets oroshärdar, mänskliga tragedier och några tillfällen av glädje. Det kan förstås tyckas lite vanskligt att summera fotoåret redan i november. Mycket kan hända ännu. 

November

Platsen är Bräkentorp. Eftermiddagsljusets långa skuggor lägger sig i skogen. Morgonens frost fanns fortfarande kvar på sina ställen. På sådana platser dit solen inte orkat nå fram. Sedan blev allt ganska så plötsligt bara mörkt och kallt. Så som i november. Det gäller att passa på.

Bilkyrkogården i Ryd II

Ute på mossen ser naturen obönhörligen till att allting övergår till att bli natur igen. Det är förstås en väldigt långsam process. Rostiga och bevuxna med mossor och lavor sjunker alltsammans  – bilvrak liksom övergivna byggnader – långsamt ner i underjorden. Förutom allt det som inte har tagits med som souvenirer av tidigare besökare. Sådan är naturen.

Bilkyrkogården i Ryd I

Bilkyrkogården ute på Kyrkömosse en liten bit utanför Ryd är verkligen en upplevelse. Överallt fullt med rostiga bilvrak. Och allting vittrar långsamt sönder och sjunker ihop. Med tiden försvinner nog allt ner i mossen. Men det lär ju dröja ett tag.

Bilen har tidigare varit ett uttryck för modernitet och välstånd, ett uttryck för en modern kultur. Från en tid när människor hade en obeveklig framtidstro. Och bilen var en given del i allt detta. Men naturen har förstås alltid haft sina helt egna lagar.

Prag III

Ännu ett fotografi från Prag. Till och med ungefär lika oskarp som mina tidigare Pragbilder här på bloggen.

Tycker personligen om rörelsen i fotografiet. Är rörelseoskärpan ett medvetet tilltag, ett resultat av min oförsiktighet eller något slarv med kameran? Ingen aning faktiskt. Kanske lite svårt att minnas efter alla dessa förflutna 19 år sedan exponeringsögonblicket. Kanske inte så intressant att veta heller för den delen.

Prag II

Lite mer än ett år efter att jag gjorde den här resan, närmare bestämt den 31 december 1992, splittrades Tjeckoslovakien i två självständiga demokratiska stater: Tjeckien och Slovakien. Prag är sedan dess huvudstad i Tjecken och Bratislava motsvarande i Slovakien. 

Under några år i slutet på 1980-talet och i början på 1990-talet förändrades som bekant hela Europa, jag hela världen egentligen. Kanske för all framtid. 

Nimis

"Nimis fysiska växt är självfallet både imponerande och betydelsefull. Konsekvensen och den fanatiska arbetsinsatsen uppfattas av varje besökare." Ur Lars Vilks bok Nimis och Arx

Åkte på fotoutflykt till Kullen i helgen. Alltid lika mäktigt att promenera förbi hembygdsgården, in i skogen och så småningom klättra ner i viken där detta märkliga konstverk som Nimis faktiskt är uppenbarar sig. Utrustad med både hammare och spikar uppenbarade sig även upphovsmannen Lars Vilks själv. Min nioåriga dotter klev bestämt ditåt och inledde raskt en konversation med honom. Det gick visst sådär. Och det berodde nog knappast på nioåringen. 

Nimis förefaller växa lite i omfattning mellan varje gång jag är där. Det liknar egentligen inget annat. Hela bygget inleddes i ett tillstånd av "laglöshet" den 31 juli år 1980. Att påbörja bygget av något sådant här i ett naturreservat var kanske knappast riktigt rätt. Egentligen inte. Om hela händelseförloppet, byråkratin och många människors olika reaktioner kan man läsa mer om i Lars Vilks bokprojekt Nimis och Arx. 

Prag I

Fotografiet här är från en resa till Prag som jag gjorde en höst för många år sedan. Året var 1991. Ganska exakt för 19 år sedan.

Resan tog mig inte bara till Prag utan även till Bratislava och Budapest och ut på landsbygden. Men Prag var ändå något speciellt. Märkligt nog har inte något exponerat ögonblick ifrån den här resan kopierats förut. Förmodligen fanns alltid några andra negativ att ägna sig åt inne i mörkrummet. Negativen blev helt enkelt liggande. Till nu.

Fler fotografier är på gång.

Var är politiken?

I valrörelsen hade de politiska partierna mängder med genomtänkt PR och marknadsföring. Allt verkade så genomtänkt och smart. Men inte så mycket till politik alla gånger. Politiken reducerades i mångt och mycket till en trovärdighetsfråga: Fredrik eller Mona. Vem skulle få väljarnas förtroende att regera Sverige? 

"Var är folkstyret?" undrar Göran Greider i en eftervalsanalys i nyhetsmagasinet Fokus häromdagen. En personkult, menar han, har helt enkelt fått ersätta innehållet. Analysen förefaller fullt rimlig. Personligheten har blivit större än både ideologi och politiskt idéinnehåll. Det är egentligen bara att kapitulera inför Greiders verklighetsbeskrivning.

Demokrati är dessvärre inte längre något som folket bygger gemensamt underifrån och upp. Tvärtom. Folkrörelserna är sedan länge förpassade till historiaböckerna, något man kan läsa om, knappt ens uppleva längre. PR förefaller i många avseenden vara viktigare för politikern än idéinnehållet. En lite märklig utveckling. Det blir inte mycket till politik kvar, ingen vidare ideologi heller för den delen. Och alla partier bara tränger ihop sig i mitten.

Det blåa huset

Det blåa huset på fotografiet ligger alldeles i närheten av Ljungbergmuseet. Färgen på huset målades en gång i tiden i en kulör som med tiden onekligen har ändrat sin karaktär. Oemotståndligt vackert helt enkelt. Kanske inget kul renoveringsobjekt men fint att betrakta på lagom avstånd.

Solrosor

Promenerade iväg till Solrosvernissage på Ljungbergmuseet. Stadens sexåringar ställde ut vackra och strålande solrosor och minglade runt i lokalerna. Utställningen är resultatet av museets konstpedagogiska verksamhet tillsammans med sexåringarna på förskolorna.

Solrosen symboliserar i någon mening ljus och sommarens värme. Något att längta till när hösten kryper allt närmare och långsamt kväver ljuset runtomkring oss.

Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.

Som en enda lång baksmälla. Så kan det säkert kännas för många av oss. Med ett valresultat på 5,7 procent av rösterna i valet 2010 har Sverigedemokraterna tillskansat sig 20 platser i Riksdagen. Knappast något angenämt att behöva konstatera. Trenden med nationalistiska partier har alltså även nått fram till Sverige. Bara att beklaga. Men alternativen till demokrati är förstås ännu värre.

Många tycker och tänker om Sverigedemokraterna. En del är välformulerade, andra förefaller drivas mer av ren ilska. För en del förefaller tanken att behandla partiet precis som alla andra politiska partier i media som rent av stötande men inte för författaren till boken "Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.". Det är boktiteln på Niklas Orrenius både briljanta och omskakande bok om Sverigedemokraterna. Finns bara i pocket.

Beror valresultatet på att väljarna har missnöjesröstat eller att tillräckligt många de facto faktiskt är främlingsfientliga? Förmodligen utgör valresultatet en kombination av både och. Trist att behöva konstatera bara. Ett annat samhälle måste bara vara möjligt. 

Bostadsområdet i närheten

Ett fotografi ifrån ett bostadsområde i närheten. Det är högsommar, någon gång i juli. Alla människor verkar vara någon helt annanstans. Inte en människa syns till. Bara några lite övergivna cyklar, inget annat.

Egentligen inget speciellt alls med fotografiet mer än att jag själv gillar ljuset och kompositionen. Och det räcker långt.

Storulvån II

Storulvån I

Sommarens äventyr utgick från Storulvåns fjällstation. Bara själva tågresan dit var ett äventyr i sig. Allt började egentligen med en rejäl tågförsening på grund av ett elfel utanför Mjölby, fortsatte med en något improviserad övernattning (två timmar hotellvistelse och lite sömn!) på hotell i Stockholm och sedan raskt vidare mot fjällen igen. Lite mörbultade var vi nog allt när äntligen tunga ryggsäckar kunde lastas av bussen i Enafors och färden fortsätta i personbil upp till Storulvåns fjällstation. Förseningen knep ungefär en halvdags äventyr i vackert fjällandskap. Å andra sidan innebar tågresan en unik möjlighet att uppleva en av sommarens dramatiska tågförseningar. Alltid något att bära med sig som ett minne. 

Storulvåns fjällstation är nog en väldigt sympatisk plats att påbörja sina fjälläventyr på. I alla fall enligt mig. Det var något jag tyckte redan vid mitt första besök härupp för fyra år sedan. Här finns en rikt varierad fjällnatur inom räckhåll för en dagspromenad tillsammans med barn. Sedan är det egentligen bara att ge sig ut på allt större äventyr i fjällvärlden om man så vill och önskar sig. 

Första fotografiet på bloggen är inifrån rummet på fjällstationen. Det är inte en typisk "fjällbild" precis. Några fjäll kan knappast skönjas på fotografiet, inga renar heller för den delen, ingenting särskild alls som har med fjällvärlden att göra förekommer för att vara helt ärlig. Något helt annat motiverade mig att fotografera den här sängen en morgon. Det är något särskilt med ljuset i bilden. Fina skiftningar i gråa nyanser, ett mjukt och vackert ljus helt enkelt. Tilltalande på något sätt.

På sängen en mobiltelefon. Civilisationens utpost och inbillade livlina för många fjälläventyrare. Särskilt de naivt oerfarna med förhållandevis lite förståelse för vädrets dramaturgi uppe bland fjällen. Ett särskilt angeläget problem med många mobiltelefoner i fjällvärlden brukar som bekant vara svårigheten att kunna ringa såväl oviktiga som lite mer angelägna samtal.En taskig mobiltäckning gör så klart ingen skillnad på samtalets karaktär och innehåll. Det går bara inte att ringa helt enkelt. Om nu inte telefonabonnemanget har rätt operatör och egenskaper förstås. 

Tio år senare

Fick möjlighet att låna boken "Tio år senare" av Bodil Jönsson. Det är verkligen komprimerad livsvisdom på ungefär 150 sidor. Allting förmedlat i ett hanterbart litet format. En tankebok om några av samtidens aktuella fenomen och företeelser. Referenspunkten för tillbakablickarna är ofta den tidigare boken "Tio tankar om tid" utgiven år 1999. Trevlig och underhållande läsning helt enkelt.  

Verkligheten förstås utifrån ett naturvetenskapligt raster med tydliga humanistiska utblickar och reflektioner. Behållningen för mig personligen var nog ända tillfället att få möjlighet att bekanta sig med begreppet "ställtid" igen. Fortfarande ett relevant och tänkvärt begrepp att förhålla sig till på ett eller annat sätt. 

Att bara inte skynda för snabbt, inte riva och slita sönder tiden i för små delar är onekligen något att ta till sig och reflektera över. Ett klokt förhållande till helheten i livet förefaller vara mer angeläget att uppnå än ett bemästrande av alla livets fragmentariska brottstycken. 

Mycket av innehållet i boken "Tio år senare" är säkert välbekant för många med allt är skrivet på ett ovanligt sympatiskt sätt vilket brukar vara ett signum för Bodil Jönsons författarskap. Bara språket är i sig en god anledning till att läsa boken.

Trädgårdsmöbler

Vad kan jag egentligen skriva om några trädgårdsmöbler under ett möbelskydd på ett regnigt trädtäck i augusti? Inte mycket. Det brukar hävdas att ett fotografi säger mer än tusen ord. Tror inte det.

Söndagsutflykt

Två fotografier från en söndagsutflykt med familjen. Efter en hel del regnande i helgen strålade äntligen solen ifrån en klarblå himmel. Alla åkte ut på en cykeltur i grannskapet med trevliga konstupplevelser och fina betongfundament.

Kodachrome

Diafilmen Kodachrome är visst för alltid borta. Den allra sista rullen är redan exponerad och ligger  kanske någonstans i väntan på framkallning. Hela artikeln kan läsas på Fotosidan.

Oräknerliga är säkert alla de filmrullar som har exponerats, framkallats och så småningom plockats in prydligt i diaramar. Nuförtiden ligger de mest i sina gråa plastlådor i källare och uppe på vindar. Alla mina egna diabilder är undanskuffade i stora papplådor i källarförrådet. Lite sorgligt är det nog allt. Några få diabilder – men betydligt fler svartvita negativ – har jag scannat in i sommar och så småningom dyker de säkerligen upp här på bloggen.

Fotografiet på reflexen är för övrigt exponerat på Kodachrome 25. Min favoritfilm en gång i tiden. Och närapå alltid fick man baxa runt på ett stadigt stativ på grund av filmens låga känslighet. Förmodligen inget man tänkte så mycket på just då. Finkornigheten var ett mål i sig och stativet var därför en nödvändighet. I den digitala tidsåldern kan man inte riktigt ha några sådana preferenser. Bara att vrida på vredet för (film)känsligheten på digitalkameran och allt är möjligt.

Louisiana

Två fotografier från en resa till konstmuseet Louisiana tidigare i veckan. På det ena fotografiet syns en skulptur av Joan Miro och under den delar av två skulpturer av Alberto Giacometti.

Utställningen "WARHOL AFTER MUNCH" pågår och är i allra högsta grad en trevlig och intressant konstupplevelse. Några av Edvard Munchs mer kända litografier hade visst inspirerat Andy Warhol till att göra serigrafitryck med Munchmotiven som förlaga. Munch nästintill ikoniska motiv transformerade till popkonst. Utställningen pågår till och med den 9 september 2010. 

Uthuset II

Ytterligare ett fotografi på uthuset. En kväll förvandlades himmelen från att vara en vacker sommarkväll till ett annalkande och dramatiskt åskväder. Ljuset under sådana betingelser brukar ofta kunna erbjuda spännande möjligheter till fotografering. Det blev emellertid bara någon enstaka exponering på uthuset. Trevligast kanske att hinna hem innan åskvädret slår till med kraft och regn. Fotografiet på huset är från en sensommarkväll kväll i juli. 

Utflykt

Utflykt till en liten  fiskehamn. Det brukar alltid bli några turer dit varje sommar. Ett riktigt dragplåster för allt fler sommarturister och många fritids- och krabbfiskare lockas också dit. 

Några fiskare som förmodligen en gång i tiden hade fisket som sitt levebröd sitter för det mesta i skuggan och betraktar allting med ro, småpratandes med varandra. En del fritidsfiskare hyr gärna små sjösäkra båtar med tändkulemotorer och med förväntan prövar de lyckan ute på havet. Andra lockas istället dit för att fiska krabbor. Till den kategorin hör vi. På fotografiet förekommer märkligt nog inga krabbor och inga fiskare heller för den delen. Mest för att just en kombination av fotografering och krabbfiske egentligen inte är någon vidare bra kombination. Det är något som bäst låter sig göras var för sig. 

Självporträtt

Ett fotografi på mig. Självporträttet här är fotograferat framför en glasmonter med byster av några välkända personligheter från antiken. Platsen är Glyptoteket i Köpenhamn. På plats inuti montern står filosoferna platon och aristoteles bland andra uppradade. På mellersta glashyllan, ovanför dem, penelope, en hjältinna i grekisk mytologi. Allra underst några flodhästar och mindre figurer. Allt är visst gjort i gips och har en prislapp förstås. Men även originalen saknar, oturligt nog, en liten bit av den allra yttersta nästippen. Det var nog inte så enkelt alla gånger att baxa omkring stora skulpturer och byster. Och så blev det så att näsan ibland var i vägen.

Sommaräventyr i trädgården

Ett sommaräventyr att kunna krypa in i ett tält sent på kvällen för att sova till morgonen därpå. Att krypa ner i sovsäcken och somna in till skogens alla ljud är alltid något spännande. Ett riktigt litet äventyr i trädgården. Nog måste helt säkert ficklampan vara med.

Uthuset I

Ibland promenerar jag förbi det här uthuset. Det är inget speciellt alls med huset mer än att ljuset brukar falla snyggt genom trädgrenar, markvegetation och buskar. Det är i och för sig tillräckligt för att kameran ska följa med ut ibland. Sedan är det ytterligare något annat som tilltalar mig vilket förhoppningsvis framgår. Första fotografiet på uthuset fick bli svartvit efter lite "framkallning" i Camera Raw. Fler bilder lär det nog bli allteftersom årstiderna och ljuset växlar.

Sensommarbilder

Några fotografier från inte för så länge sedan. Det är kanske inte riktigt sensommar men något ditåt. Eller inte.

Välkommen till min blogg

Välkommen till Per-Håkan bloggar. En liten beskrivning av bloggen finner du till vänster under rubriken "Om mig". Mycket nöje.