Även om det nog har blivit betydligt glesare med både båtar och folk med åren. Det trevliga ljudet från tennkulemotorer, som alltid kunde höras här, har också blivit allt mer ovanligt, liksom de gamla gubbarna med sina träbåtar.
22 maj 2011
Båtklubben i Halmstad
Även om det nog har blivit betydligt glesare med både båtar och folk med åren. Det trevliga ljudet från tennkulemotorer, som alltid kunde höras här, har också blivit allt mer ovanligt, liksom de gamla gubbarna med sina träbåtar.
20 maj 2011
Miljöpartiets nya språkrör – en öppen kamp
Två kvinnor och en man står i centrum för Miljöpartiets kongress den 20-22 maj i Karlstad. Uppdraget för delegaterna omfattar så klart beslut om sakpolitiken och riktningen mot framtiden. I typiskt blockpolitiska termer kan sägas att Miljöpartiet är rörligt. Ofta i opposition, men långtifrån alltid. Miljöpartiets politiska agenda, i den situation de befinner sig i nu, är givetvis tydligt resultatinriktiad. Allt annat vore ju ytterst märkligt. För tillfället handlar å andra sidan också mycket kring partiet om valet av två nya språkrör som ersätter Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.
Idén med språkrör är sympatisk. Till skillnad från Socialdemokraternas rigorösa hemlighetsmakeri, nu senast inför valet av Håkan Juholt till partiledare, har kampen om språkrören i Miljöpartiet varit något som pågått inför öppen ridå. Flera kandidater har öppet intresserat sig för uppdraget och andra har helt enkelt blivit nominerade. Riksdagsledamöterna Åsa Romson och Gustav Fridolin är, till skillnad från de villiga, båda två nominerade av valberedningen.
Utgången är ganska självklar, i alla fall för Gustav Fridolin – men kanske finns här även något moment av överraskning. En rookie, men med en lite ny betydelse än vad vi vanligen förknippar begreppet med, ställer också upp. Språkrörsvalet är långtifrån avgjort för alla de inblandade presumtiva språkrören. Och det är inte heller första gången i partiets historia det förhåller sig så.
Utmanaren att väljas till kvinnligt språkrör är framför andra Mikaela Valterson. En politiker som har lång politisk erfarenhet och gedigen bakgrund i Miljöpartiet. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att lång politisk erfarenhet i Miljöpartiet utgör en merit för den delen, snarare kan det visa sig vara precis tvärtom. "I vilket parti som helst hade det varit en styrka. Men det kan mycket väl bli det som fäller Valtersson". Gräsrotstraditionen i Miljöpartiet är är stark, och snarare regel än undantag. Så det är måhända så att den egentliga rookien Åsa Romson (DN), i det här fallet, har fått se sig utmanad av den politiskt mer erfarna kandidaten Mikaela Valterson. Ofta brukar det ju vara precis tvärtom, att rookien utmanar den etablerade kandidaten. Men inte i Miljöpartiet.
Idén med språkrör är sympatisk. Till skillnad från Socialdemokraternas rigorösa hemlighetsmakeri, nu senast inför valet av Håkan Juholt till partiledare, har kampen om språkrören i Miljöpartiet varit något som pågått inför öppen ridå. Flera kandidater har öppet intresserat sig för uppdraget och andra har helt enkelt blivit nominerade. Riksdagsledamöterna Åsa Romson och Gustav Fridolin är, till skillnad från de villiga, båda två nominerade av valberedningen.
Utgången är ganska självklar, i alla fall för Gustav Fridolin – men kanske finns här även något moment av överraskning. En rookie, men med en lite ny betydelse än vad vi vanligen förknippar begreppet med, ställer också upp. Språkrörsvalet är långtifrån avgjort för alla de inblandade presumtiva språkrören. Och det är inte heller första gången i partiets historia det förhåller sig så.
Utmanaren att väljas till kvinnligt språkrör är framför andra Mikaela Valterson. En politiker som har lång politisk erfarenhet och gedigen bakgrund i Miljöpartiet. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att lång politisk erfarenhet i Miljöpartiet utgör en merit för den delen, snarare kan det visa sig vara precis tvärtom. "I vilket parti som helst hade det varit en styrka. Men det kan mycket väl bli det som fäller Valtersson". Gräsrotstraditionen i Miljöpartiet är är stark, och snarare regel än undantag. Så det är måhända så att den egentliga rookien Åsa Romson (DN), i det här fallet, har fått se sig utmanad av den politiskt mer erfarna kandidaten Mikaela Valterson. Ofta brukar det ju vara precis tvärtom, att rookien utmanar den etablerade kandidaten. Men inte i Miljöpartiet.
1 maj 2011
Därför vann dom: Berättelsen om ett ödesval
Nu sitter vi alla med facit i hand. Vi vet hur valet år 2010 gick. Sverige fick en ny regering bestående av fyra allianspartier. Det är knappast någon nyhet. Dock är regeringen en minoritetsregering den här gången, vilket alltid gör skillnad. Och en konsekvens av valsystemet.
Framstå som klok i efterhand är alltid lätt. Det är samtidigt en ganska svår process, men inte för nyhetsmagasinet Fokus. Under fyra år har det publicerats många fortfarande läsvärda artiklar om valrörelsen som numera är utgivna i boken Därför vann dom: Berättelsen om ett ödesval. Det är ett djärvt grepp.
Blott tre av artiklarna i boken är publicerade efter valet. Man vet så klart hur valet gick men läsningen ger ändå ett brett och djuplodande perspektiv på valrörelsen med början år 2006 fram till valnatten år 2010. Enligt baksidestexten har vi inte bara upplevt en valrörelse vilken som helst utan "den längsta valrörelsen i svensk modern historia". Aktualitetsjournalistik om politik tenderar snabbt att mista sin aktualitet. Det säger sig självt. Nästan allt är skrivet med en förståelig ovisshet om valutgången, vilket därmed gör boken till ett intressant samtidsdokument.
Tillfället att ge ut boken träffar nog ganska så exakt rätt i tiden. Innehållet är fortfarande hyfsat aktuellt. Om inte annat utgör boken en samling läsvärda artiklar med klartänkta skildringar av valrörelsens riktning och rörelse mot det alltmer stundande valet, och som det visat sig ibland, mindre träffsäkra analyser. Inte konstigt alls egentligen. Det är först nu vet vi hur valet gick, det visste vi inte då när Fokus först lät publicera artiklarna, och blir ändå engagerade av läsningen. Och nu är det ju är bara att se fram emot nästa val.
Framstå som klok i efterhand är alltid lätt. Det är samtidigt en ganska svår process, men inte för nyhetsmagasinet Fokus. Under fyra år har det publicerats många fortfarande läsvärda artiklar om valrörelsen som numera är utgivna i boken Därför vann dom: Berättelsen om ett ödesval. Det är ett djärvt grepp.
Blott tre av artiklarna i boken är publicerade efter valet. Man vet så klart hur valet gick men läsningen ger ändå ett brett och djuplodande perspektiv på valrörelsen med början år 2006 fram till valnatten år 2010. Enligt baksidestexten har vi inte bara upplevt en valrörelse vilken som helst utan "den längsta valrörelsen i svensk modern historia". Aktualitetsjournalistik om politik tenderar snabbt att mista sin aktualitet. Det säger sig självt. Nästan allt är skrivet med en förståelig ovisshet om valutgången, vilket därmed gör boken till ett intressant samtidsdokument.
Tillfället att ge ut boken träffar nog ganska så exakt rätt i tiden. Innehållet är fortfarande hyfsat aktuellt. Om inte annat utgör boken en samling läsvärda artiklar med klartänkta skildringar av valrörelsens riktning och rörelse mot det alltmer stundande valet, och som det visat sig ibland, mindre träffsäkra analyser. Inte konstigt alls egentligen. Det är först nu vet vi hur valet gick, det visste vi inte då när Fokus först lät publicera artiklarna, och blir ändå engagerade av läsningen. Och nu är det ju är bara att se fram emot nästa val.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
