Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.

Som en enda lång baksmälla. Så kan det säkert kännas för många av oss. Med ett valresultat på 5,7 procent av rösterna i valet 2010 har Sverigedemokraterna tillskansat sig 20 platser i Riksdagen. Knappast något angenämt att behöva konstatera. Trenden med nationalistiska partier har alltså även nått fram till Sverige. Bara att beklaga. Men alternativen till demokrati är förstås ännu värre.

Många tycker och tänker om Sverigedemokraterna. En del är välformulerade, andra förefaller drivas mer av ren ilska. För en del förefaller tanken att behandla partiet precis som alla andra politiska partier i media som rent av stötande men inte för författaren till boken "Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.". Det är boktiteln på Niklas Orrenius både briljanta och omskakande bok om Sverigedemokraterna. Finns bara i pocket.

Beror valresultatet på att väljarna har missnöjesröstat eller att tillräckligt många de facto faktiskt är främlingsfientliga? Förmodligen utgör valresultatet en kombination av både och. Trist att behöva konstatera bara. Ett annat samhälle måste bara vara möjligt.